Korpikylä - Tornedalens pärla

Korpikylä en liten by med 100 talet invånare, ligger naturskönt längs Torneälv.

Byn har 6 boningar från 1500- talet dokumentrat, men här har säkerligen folk funnits långt tidigare. Idag finns 60 talet året runt bebodda hus i byn, men under sommaren mer än fördubblas befolkningen.
Korpikylä är en långsträckt by. Norra byn övergår till Potila och Södra byn till Kankaanranta.
Byn är nästan 10 km lång. Mellanbyn ligger på en rullstensås, och innan bygränsen i norr ligger forsen Matkakoski.
Vi befinner oss i en genuin jordbruksbygd, där åsens steninnehåll gör att korn snabbt kan sås och värmen som alstras i stenarna gör att den mognar i tid. Nere på de lerrika jordarna kan varje år bärgas goda skördar, både torra och blötare somrar.
Kål, potatis, jordgubbar och vinbär har odlats i större mängder, men den mesta åkern skördas som vallfoder till kreaturen. Jordarna ger ett näringsrikt foder som kan skördas flera gånger under en sommar.
Fisket har varit speciellt lönsamt för byn. Laxfisket ägs dock av staten sen Gustav Vasas tid. Laxfisket utgör ett eldorado för sportfiskare som med spö drar upp 25 kilos laxar!
Sikfisket ägs av de bybor som är mantalsägare. När siken går upp i älven samlas fiskerättsägarna och håvar sik turvis. Fångsten delas upp enligt mantal 1 gång per dygn på ett sätt som härrör sig till medeltiden. Väl värt att besöka och ta del av.

Boken om Korpikylä, framtagen av Hembygdsföreningen.

I boken om Korpikylä är materialet på intet sätt fullkomligt, men vi har tagit med det som vi tror kan intressera eftervärlden. Fisket har fått relativt stort utrymme, med säkerhet var det de fina fiskemöjligheterna som gjorde att de första människorna som kom till byn också bosatte sig här. Den bördiga jorden längs Torneälven gjorde att man parallellt med fisket odlade jorden. Jordbruket utvecklades och var snart huvudförsörjningen i bygden. 1940 fanns det 66 mjölkproducenter mot 1 idag. Ända fram till 1950-talet fanns det kor i varje gård. Förr hade alla sin bärgning här i byn men idag är det bara en handfull som har det. Korpikylä har blivit en sovstad till Haparanda dit många pendlar för att arbeta. Har byn några möjligheter att överleva och ge bärgning åt dem som vill bo här? Självklart finns det möjligheter, men det är vi själva som måste ta tag i dem och inte tro att någon annan gör det!

Hämtat ur agrarhistorisk landskapsanalys/byarapport-Anita Jonsson, länsst. Norrb.

”En fast bosättning i Tornedalen är dokumenterad från 1000- eller 1100-talet. Sitt ursprung hade den troligen från Tavastland och Satakunta i Finland ”Korpikylä är beläget vid Torneälven i nedre Tornedalen. Området ligger under högsta kustlinjen och sediment av lera och finmo i älvdalen samt myrmarker har utnyttjats till odlingsmark.
Byn har medeltida ursprung och bebyggelsen har lokaliserats längs med älvens båda sidor för att få tillgång till både fiske och odlingsmark. Vid 1809 års fred delades Korpikylä genom att gränsen drogs i Torneälven och den svenska delen kom att utgöra 60 % av den tidigare byn. 1856 fanns det 27 hemman i byn.
Korpikylä är även idag i huvudsak en jordbruksby med få icke-agrara inslag. De öppna odlingsmarkerna har minskat framför allt i den södra delen av byn.
Korpikyläs läge vid älven visar på en ekonomi som styrts av tillgången till både fiske och odlingsmark. Det finns flera kulturhistoriskt värdefulla gårdsmiljöer med stora Tornedalsgårdar och odlingsmarker med lång kontinuitet som fortfarande brukas.”(ur agrarhist.rapport)

Namnet Korpikylä är finskt. Förleden korpi betyder ödemark, obygd, och efterleden kylä är by. Byn anlades i ödemarken mellan de äldre bebyggelsekoncentrationerna Vojakkala-Kukkola i söder och Kainuunkylä med flera byar i norr. I byn utgör hemmanen nr 8-11
och 13 en central del och kallas Törmä, backe, brink, brant. Namnet kan också knytas till familjenamnet Törmäinen med ett ursprung i en savolaxisk bebyggelse i Kemi älvdal.
Bydelen har också kallats Isonkyläntörmä, storbys-backen. Tuohea, från ordet Tuohi-oja, näver-bäcken, Pertunpää, Perttusänden, Nivanpää, Nivasänden och Harjunpäälystä, åsöveränden är andra delar av byn.

Korpikylä är en av Tornedalens medeltida byar. Vid 1809 års gränsdragning delades byn i en rysk och en svensk del på var sin sida om älven. Fiske och boskapsskötsel har varit de viktigaste näringarna. Närheten till älven och goda åker- och ängsmarker har påverkat
lokaliseringen av bebyggelsen. Byn är ännu idag en jordbruksby men nu med några få aktiva brukare. Det finns en mjölkproducent, ett par köttproducenter som bedriver uppfödning av nöt och får samt några mindre vinbärsodlingar. Korpikylä har få icke-agrara inslag och byn har behållit en stor del av sin jordbruksbebyggelse. Det finns dock få
kringbyggda gårdar kvar. Stora arealer åker- och ängsmark som togs upp i slutet på 1800-talet och i början på 1900-talet har idag lagts igen. Landskapets öppenhet liknar idag de förhållanden som rådde under slutet på 1700-talet. Den stora skillnaden är att mer åkermark idag brukas i de mellersta delarna av byn medan de södra delarna av byn
utnyttjas mindre. Det finns även betydligt mer bebyggelse och den nya dragningen av väg 400 genom byn har förändrat landskapsbilden.